Det elaka Danmark!

Rebellängeln spenderar ett par dagar i Danmark, i Köpenhamn för att vara exakt, på jobb. Sitt riktiga jobb. Och då får man passa på att hylla det som faktiskt var Årets Hårdrocksland 2017, om än något oväntat. Förutom de kanske mer kända och större alstren från Jesper Binzer (D.A.D’s frontman alltså) och Myrkur (fan – det är en skiva jag fortfarande inte kommit runt till att lyssna in mig på, skäms lite för det faktiskt…) så skulle jag vilja lyfta fram tre skivor av den riktigt elaka och mörka sorten. Som fullständigt pulvriserar och krossar alla myter om danskarna som gemytliga rödlätta glada pågar utan bekymmer, och istället målar en bild av förbannade ungdomar som går i livets skuggor och funderar på vad som händer efter obduktionen, typ.

Den första har du koll på. Borde i alla fall, eftersom ”Domus Mysterium” varit såväl Tips på denna lilla blogg som på en hedrande andraplats på 2017 års Topplista. Kort sagt, jag tycker inte att vi kanske behöver orda så mycket om SLÆGT  i det här inlägget – det räcker att du vet att det är bra (så pass att de nominerats av danska Gaffa som en av skivorna man kan rösta på som årets danska platta) och att du inte missar dem. Det är ju musik som drar åt black metal-hållet fast ungefär på samma sätt som TRIBULATION, det vill säga med en helt egen vibb och med inte så lite rock’n’roll-element av den gamla skolan (typ ZEPPELIN) i inspirationsmixen. Musik som kanske kräver några varv och gärna lite ensamhet för att verkligen komma till sin rätt. UNDERGANG och PHRENELIT målar med lite andra färger och penseldrag, kan man säga. Mer… kladdigt och blodrött, liksom.

Startar man – som UNDERGANG – en skiva med en låt som man döper till Efter Obduktionen så handlar det hela liksom inte om blommor och bin eller en söndagspromenad i parken. Döper man som PHRENELIT en hel skiva till det fantastiskt dystopiska ”Desolate Endscape” så är det inte direkt en karriärcoach som viskar positiva tankar till dig medan du sover som väntar.

Nej. Vi snackar här köttig dödsmetall som fokuserar på döden. 6 feet under, hackat i bitar med en värld som sakta brunnit slut som bakgrundsbild. Det är Bara Metal som vi kan skylla på när det gäller Rebellängelns upptäckt av dessa plattor, i samband med att den Årsbästalistan publicerades så insåg undertecknad att det verkligen var dags att ta danskarna på allvar. Där är PHRENELIT placerad på toppen och UNDERGANG på placering 5. Eftersom det är Bara Metals ord som gällt kan vi lika ta den motiveringen rakt av:

1. Phrenelith: ”Desolate Endscape”

Phrenelith är ett odjur som dånar och brummar, men i händerna på bandmedlemmarna har den bångstyriga musiken blivit följsam och foglig. Som ett vidunder som lyder sin herre. Det krävs skicklighet för att göra den typen av death metal. Desolate Endscape är det album jag har lyssnat mest på under 2017.

Phrenelith består av Simon (gitarr, sång), Tuna (trummor), David (gitarr, sång) och Jakob (bas). Musiken skrivs av Tuna och Simon.

Frågor på det? Inte mycket va? För egen del har jag bara ett par varv med varje skiva under bältet men än nöjd med mina inköp, och fortsatt förvånad över våra södra grannars frenesi och kunskap när det gäller dödsmetall. Kanske beror det på att min första danska erfarenhet för året var DEMON HEAD och deras ”Thunder On The Fields”, en platta som osökt får mig att tänka på en svårt bakfull Glenn Danzig i sina sämsta stunder? Misstänker att jag liksom fick ett ofrivilligt motstånd mot dansk musik i samband med det, och den barriären nu åter är krossad till smulor av den här trojkan… Mycket nöje!

Dela...Share on Facebook0Tweet about this on TwitterPin on Pinterest0Share on Google+0Share on LinkedIn0Email this to someone

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *