Rebellängeln Tipsar: KHEMMIS ”Absolution”

Het, hetare, hetast. Eller – het, hetare, KHEMMIS. Så kan man faktiskt känn när detta skrivs, i början av 2017, i alla fall om man följer bandet i sociala medier och summerar Årsbästalistor från förra året. Bandets uppföljare ”Hunted” dominerar massor av listor (samling av dem här), och placerade sig högt på undertecknads årsbästasummering också. Bandets heavy metal-anstrukna doom (eller doomanstrukna heavy metal, det ligger där i skärningspunkten någonstans tycker jag – själva kallar de musiken för ”doomed rock’n’roll” på sin Facebooksida) är lätt att ta till sig och tycks vara en sån där given hit med nästan vem man än trycker tipset till. Fullängdsdebuten ”Absolution” är dessutom faktiskt lika bra som ”Hunted”, till och med en aning lättare att ta till sig kan jag tycka. Den är precis i vevan att få ompressning eftersom efterfrågan är stor, och det är ju inget annat än en välgärning förstås. 
Den skäggiga farbrorn på framsidan av omslaget får här sällskap av en form av kvinnlig Conan, en yppig amazon med svärd och tuff blick. Det kan måhända se en aning ostigt ut, men låt det inte stoppa dig – det här är en smått fantastiskt skiva om man tittar till innehållet.
6 låtar, alla bra.
Från start till mål visar bandet var skåpet ska stå i spår som inledande Torn Asunder eller avslutande magiska The Bereaved. Man blandar sin rena, vackra sång med råare growl stundtals för att skapa en varierad och aningen udda doom-platta, men mest av allt är det de där lysande stunderna som ligger utkastade över skivan som fångar lyssnaren.
Likt pärlor strödda över en dyr sammetsbakgrund bjuder bandet på ett flertal ”håret-reser-sig-på-armarna”-moments.
Som när sången kommer in i med strofen i början av Ash, Cinder, Smoke. Eller när tyngden verkligen kommer på i inledande Torn Asunder. Eller de första två minuterna av The Bereaved (för övrigt plattans bästa spår, och eftersom det är avslutningen så gör det att man i stort sett alltid trycker på play igen…). Eller gitarriffet som spelar i bakgrunden av Serpentine. I korthet, det är långa, välbyggda låtar som dessutom har en fantastisk ”spikyness”, spetsighet, inbyggda i utvalda delar.
Denvergrabbarna äro fyra till antalet, och vill helst bara ange sina förnamn.  Det är Ben och Phil som båda spelar gitarr och sjunger, Zach som lirar trummor och Dan som trakterar basen. Bilderna visar ett gäng snubbar som är rätt ostylade och utan speciellt mycket rock’n’roll-styling. De ser ut ungefär som en snubbe som sitter på bussen tvärsöver gången från dig själv, om du fattar vad jag menar.
Förutom att de då är del av något som du inte får missa.
KHEMMIS kommer att vara en av stjärnorna på hårdrockshimlen, och det är lika bra att du kliver på framgångståget med en gång. ”Absolution” översätts väl bäst till ”frälsning” eller ”förlåtelse”, så det känns dessutom som en passande titel att starta resan med bandet på!
    

Dela...Share on Facebook0Tweet about this on TwitterPin on Pinterest0Share on Google+0Share on LinkedIn0Email this to someone

5 thoughts on “Rebellängeln Tipsar: KHEMMIS ”Absolution””

  1. Grymt bra plattor båda två, rekommenderas till alla som gillar Doom eller Heavy Metal. Även för dem som inte gillar lödkolven i arslet som bästa polaren klassar growl som…

    1. Chief Rebel Angel

      Hehehe… det är för sådana där kommentarer jag skulle vilja ha en ”gilla”-knapp!

  2. Fick hem Hunted i veckan och är benägen att hålla med om dess storhet. En riktigt bra skiva. Så det fick bli att beställa Absolution också. 🙂

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *