Recension: BLACK LABEL SOCIETY ”Grimmest Hits”

Alla år med att nytt album från BLACK LABEL SOCIETY är ett bra musikår.

Den gamla sanningen kanske kan tyckas som objektiv smörja, men hur ska man annars se på saken efter de senaste släppens totala awesome-ness? ”Catacombs Of The Black Vatican”, ”Order Of The Black”, ”Mafia”… känns som man skulle kunna rabbla listan med typ alla släpp som Zakk Wylde och mannar klämt ur sig sen millenieskiftet. Och nu är det dags igen med denna sobert brunfula skiva som trots sitt namn inte är ett samlingsalbum utan ett knippe nya spår. ”Grimmest Hits” är resultatet av att Zakk de senaste åren haft en fot i sitt hobbyprojekt ZAKK BABBATH och den andra foten i klassisk OZZY OSBOURNE-mylla, så det som serveras på plattan är en redig slev SABBATH-doftande hårdrocksmelodier i en Wylde tappning. Självklart bjuds det på gitarrspel modell extravagant, men jag tycker att Zakk klarar att hålla det på rätt sida av smärtgränsen. Gitarrsolon i all ära, men överdoseras den så blir det inte kul att lyssna på och jag tycker nog att balansen är rätt god på ”Grimmest Hits” totalt sett.

Låtmässigt finns starka kort och mindre starka kort i den här leken. Överlag kan jag nästan känna att det saknas givna singelspår, och att styrkan ligger i helheten och i vissa sjok på plattan. Ett bra exempel är segmentet med Room Of Nightmares, A Love Unreal, Disbelief och nästan countrydoftande balladen The Day That Heaven Had Gone Away. Precis som väntat träffar BLACK LABEL SOCIETY ett jäkla groove när man levererar riff som stapelvara. Bra refränger, bra verser, bra riff och bra variation samtidigt som låtarna passar fint ihop med varandra. Även inledningen med Trampled Under Hoof, Seasons Of Falter och The Betrayal är av samma skrot och korn. Det råder liksom ingen tvekan om att Zakk Wylde med mannar kan konsten att skriva låtar – och det gäller såväl de ösigare bitarna som de obligatoriska balladerna.

Men ändå. Jag ska faktiskt tillstå att jag känner mig lite som i Adolphson & Falk-låten Mer Jul fast i någon form av BLS-tappning. jag vill ha mer groove, mer sväng, fläskiga ljud på skivan. Bredare ballader, fetare solon. Det är faktiskt så att jag tycker den här skivan bara nätt och jämnt kravlar sig över strecket till betyget 4, och då har jag ju ett minst sagt gott öga till BLACK LABEL SOCIETY. Jämfört med de senaste alstren är detta kanske inte riktigt lika starkt, i alla fall så här i början av skivans livstid. Det är inte omöjligt att det växer fast lika stadigt som de gamla plattorna över tid, men man får börja med att säga… Alla år med att nytt album från BLACK LABEL SOCIETY är ett bra musikår – men den här gången är det inte lika givet att det beror på just BLACK LABEL SOCIETY…

BLACK LABEL SOCIETY ”Grimmest Hits” = 4/5. Mycket bra. Du behöver detta!

Dela...Share on Facebook0Tweet about this on TwitterPin on Pinterest0Share on Google+0Share on LinkedIn0Email this to someone

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *