Recension: DAWN OF DISEASE ”Ascension Gate”

Tyska DAWN OF DISEASE har varit med på Heavy MetAle förrut, då i form av ett Rebellängelntips och förra given ”Worship The Grave”. Den skivan doftade Stockholmsdöds och Skogskyrkogårdens mylla och landade till slut den sista placeringen på 2016 års Topplista. Den här given ändrar riktning ganska mycket, och istället för ett rakt muller får man dödsmetall som krånglar och sprätter lite mer.

Just det.

Vi har åkt till Göteborg. Bland annat. bandet själva anger moderna influenser som AT THE GATES och BLOODBATH (ja, sämre förebilder och inspirationskällor kan man ju förstås ha…), men jag vet inte om jag håller med om främst de sistnämnda. Stundtals kanske? På det hela taget är det rätt enkelt att konstatera att DAWN OF DISEASE inte försöker sig på något nyskapande, utan har gett sig den på att bli så bra som möjligt inom genren dödsmetall med melodi. Som WeRock-kollegan Fredrik skaldade: ”ibland vill man, även om man så är världens matfantast, faktiskt bara ha en hederlig kebabpizza. Säg hej och välkomna in i diskussionen till DAWN OF DISEASE.! Det är så. Man får en smaklig bra måltid med idel kända smaker, men det är ju inget fel i det?

Bandet består av frontmannen och primus motorn Tomasz Wisniewski på sång, Oliver Kirchner och Lukas Kerk på gitarr, Mathias Blässe på trummor och Christian Wösten på bas. ”Ascension Gate” är bandets fjärde fullängdare, och det ska sägas med en gång att den betygstrea som avslutar den här recensionen har mersmak. Ganska mycket sådan, det här är en platta som lovar fortsatt djup med tiden även om den är ganska rättfram i sitt anslag även vid första genomlyssningen. Den är (minst) lika bra som tidigare nämnda ”Worship The Grave”, och det är tydligt att DAWN OF DISEASE är på gång. Allra bäst är man när man hittar ett sväng och ett ”rid” som gör att man lyckas kombinera sina riff med en känsla. På den här skivan sker det framförallt i mitten/slutet kan jag tycka. Från sjunde spåret Fleshless Journey och ändå in till mål (då vi passerar The Growing Emptiness, Lucid och Mundus Inversus) är det storartad lyssning. Melodiskt, svängigt, ganska episkt och ändå lite sådär lagom meckigt så det inte är för enkelt att det saknar tuggmotstånd. Det är inget fel på inledningen av skivan för den delen heller (Passage och Perimortal som inleder riffkalaset är finfina spår), men där saknas det för egen del det där lilla extra lyftet. Ska du provlyssna på en låt så är det nog Fleshless Journey, det är verkligen ett bra exempel på något du har hört förut men som fungerar varenda gång. Som en kebabpizza.

Håll ögon och öron på DAWN OF DISEASE om du gillar döds. Genomgående hög kvalitet och kreativt kvalitetstänkande råder!

DAWN OF DISEASE ”Ascension Gate” = 3/5. Bra. Värt tiden och pengarna!

Dela...Share on Facebook0Tweet about this on TwitterPin on Pinterest0Share on Google+0Share on LinkedIn0Email this to someone

2 thoughts on “Recension: DAWN OF DISEASE ”Ascension Gate””

  1. Omslaget är kanontufft men musiken är lite för snäll tycker jag. Hade gärna fått vara lite ruffigare. Trevlig helg förresten. 🙂

    1. Chief Rebel Angel

      Ja, det är bra beskrivet faktiskt. Musiken på gränsen till för lam, speciellt i jämförelse med omslaget.

      Detsamma Christofer. Trevlig helg!

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *