Recension: MASTODON ”Emperor Of Sand”

Det är bara att tacka. MASTODON, för den här skivan, och Martin på Werock för att han hjälpte mig ur en knipa som jag inte riktigt visste hur jag skulle ta mig ur. Jag hade fått för mig att jag skulle recensera jänkarnas sjunde giv ”Emperor Of Sand” för just Werocks räkning, men fann att jag var helt oförmögen att komma till ett betygsomdöme på den tiogradiga skalan. Anledningen är enkel – jag vacklade mellan 9 och 10 av dessa 10 möjliga, och tyckte att jag hade hamnat i en omöjlig sits eftersom jag egentligen inte tycker att man kan dela ut en full pott, 10/10, innan i alla fall ett år passerat med skivan. Således ”frös” jag som en renkalv i strålkastarljuset och gjorde… ingenting. Ur detta vakumtillstånd kom då Martin och publicerade följande recension, nedan stulen och återangiven i sin helhet:

Georgiabördiga MASTODONs två senaste skivor, ”The Hunter” och ”Once More ‘Round The Sun” lämnade mig som lyssnare med en känsla att bandet kunde bättre. Visst, bandet hade under en exempellöst lång period skämt bort oss med musik så speciell att det kanske inte gick att driva spåret med konceptalbum och minst sagt snåriga ”handlingar” längre.

Efter rent magiska ”Crack The Skye” verkade bandet mer vara inställt på att skriva skivor som hade ett gäng riktigt bra låtar, men som inte kändes lika helgjutna som den tidigare diskografin. Med relativt nya ”Emperor Of Sand” lyckas bandet åter få in mig i fållan av förbehållslöst hårddiggande, för banne mig om detta inte är den bästa skivan bandet har lyckats klämma ur sig sedan just ”Crack The Skye”.

Här finns en lättillgänglighet som är rent magiskt, trots att skivan hemsöks av döden och sjukdom som teman, och det känns omisskännligt som just MASTODON med fokus inställd för optimal skärpa. Jag i det närmaste hajade till då jag sannerligen inte hade haft några förväntningar alls på ”Emperor Of Sand”. Jag hade inte ens sett till att ordna promon innan skivan släpptes. Mest av lojt intresse satte jag igång skivan på Spotify. Redan efter en lyssning insåg jag hur oerhört bra den här skivan är.

Med undantag för bagatellartade Show Yourself är samtliga låtar väldigt bra. Här finns en magisk tonträff, rent underbara refränger, väldigt mångfacetterad sång då MASTODON på den här skivan har fått till låtar i vilka alla tre sångare kommer till sin rätt, och helt briljant gitarrspel. Jag skulle gå så långt som att säga att ”Emperor Of Sand” är rent beroendeframkallande.

Årsbästalistevarning? Ja, i allra högsta grad!

Han delade sedan ut 9/10, något som översätter till 5/5 på den här bloggen. Jag håller med till nästan 100% i Martins ord, och vill egentligen bara till ovan tillägga följande:

  1. Show Yourself är inte bagatellartad, det är en fantastisk låt som släpper in ljuset i rätt ögonblick.
  2. HERREGUUUUUD – REFRÄNGERNA! Att dö för, genom hela skivan! O M G, för att prata tonåringska!
  3. Detta är sannolikt MASTODONS starkaste verk så här långt

Mer läsning? Kolla Aftonbladets recension, och glid sen över till Werock för att se alla detaljer i recensionen. Sen köper du skivan. Bums.

MASTODON”Emperor Of Sand” –

Dela...Share on Facebook0Tweet about this on TwitterPin on Pinterest0Share on Google+0Share on LinkedIn0Email this to someone

1 thought on “Recension: MASTODON ”Emperor Of Sand””

  1. Jag håller nog faktiskt med här, skivan är helt klart över förväntningarna även om jag var lite kluven efter ett första varav, men nu har bitarna fallit på plats och jag gillar den skarpt.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *