Seattles Fyra Stora. Vilken är bäst?

Det här inlägget är inspirerat av en av mina grannar. Fredrik. Han bor ett par hus bort, och när han spelar musik utomhus på sommaren så hörs det väldigt bra till hus, eftersom musiken liksom studsar på den kala skolväggen som ligger på andra sidan cykelvägen för att sen återkomma rakt in till mig. (Det där tål ju att tänkas på, man kan alltså tänka sig att han får samma släng av sleven från mitt spelande…!) Vi bor alltså bredvid varandra med ett par kåkar emellan och hör i vanliga fall inget av varandra, men just på sommaren så uppstår det där fenomenet.

Och den här gången var hans hustru borta. När hon är borta har Fredrik extremt bra musiksmak, och den här gången spelade han en rent av gyllene spellista (Spotify antar jag, för även om Fredrik har bra musiksmak så har han inte ett vitten över för gamla stofiler som handlar skivorna – eller ens spelar skivor i streck.. det är färdigskapade spellistor som gäller) som bestod av de där riktiga guldkornen från Seattle. Grungens tidsålder. (Jag har för övrigt en kollega som kallar det för ”grudge”, men det är en annan rolig historia!). Och snackar vi grunge så måste man erkänna att det finns ett par riktigt stora plattor. Jag tycker att det är de här.

  • NIRVANA ”Nevermind”. Personligen inte min favorit och en skiva jag nästan aldrig spelar, men det är en klassiker och man måste erkänna att det till stora delar var den här plattan som bröt barriärerna och släppte ut musiken bland sina finare kusiner.
  • SOUNDGARDEN ”Superunknown”. Jag gillar ”Badmotorfinger” bättre, men det här är bandets stora kommersiella platta, deras epos.
  • PEARL JAM ”Ten”. Suverän jäkla skiva, och en av de som håller fortfarande. PEARL JAM har väl sen det här knappt varit så grungiga och mer rock, men detta är ju en milstolpe.
  • ALICE IN CHAINS ”Dirt”. Så mycket smärta som AIC öste ur sig under sin karriär är nästan fascinerande att höra. På den här skivan lyckas de allra bästa, och låt på låt är rent guld.

Visst finns det massor av andra bra låtar och grupper, och de här akterna har ju som nämnts fler stora skivor i sina diskografier, men ska man verkligen vaska fram de stora fyra så är detta mina val, av olika anledningar.

Den stora frågan är förstås: vilken är starkast? Din favorit? Bäst?

Personligen rankar jag nog dem i ordningen ALICE IN CHAINS, SOUNDGARDEN, PEARL JAM och sist NIRVANA, men det är knepigt. Framförallt mellan SOUNDGARDEN och PEARL JAM.

Här har du spellistan, gissar jag!

Dela...Share on Facebook0Tweet about this on TwitterPin on Pinterest0Share on Google+0Share on LinkedIn0Email this to someone

3 thoughts on “Seattles Fyra Stora. Vilken är bäst?”

  1. Alice in chains, Soundgarden, Nirvana och slutligen Pearl Jam. Stordiggade AIC i tonåren medan jag aldrig fått grepp om Pearl Jam överhuvudtaget. Soundgarden och Nirvana ligger stabilt där imellan.

  2. Alice in chains, Soundgarden, Perl Jam och Nirvana. Gillar också Badmotofinger bättre. Nirvana var bäst unplugged. Perl Jam för spretiga efter Ten som är bra men jag lyssnar aldrig på den. Tack MTV för att ni spelade sönder dessa skivor. Alice in chains var tuffast och fick väl minst speltid. Alltså har har man inte tröttnat på dem. 🙂

    1. Chief Rebel Angel

      Ja. Så sant. MTV var ju källan till all musik ett tag (nästan). Finns MTV ens kvar nu? Och spelar de musik alls?

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *